gimsteinn

I lördags var det dags för den efterlängtade glaciärturen till Snæfellsjökull med skolan. Det var jättemånga anmälda och reservlistan var lång. Lyckligtvis hann jag i tid och fick en plats med i en av bilarna för 400 SEK, ett väldigt bra pris för ett jeep- äventyr. Jag hade taggat hela veckan för detta event, laddat kameran, packat matsäck och lagt fram kläderna till morgonen därpå. Var är bilderna då bilderna från turen kan man undra?

 

 

Hade kunnat vara min bild- men icke!

 

Jag vaknade på lördagmorgon och solen sken över Reykjavik. Det var nästintill vindstilla vilket är ovanligt - en perfekt dag för utflykt helt enkelt. Jag stod iklädd pyjamasen i god ro och borstade tänderna när jag plötsligt insåg att klockan var en minut innan avfärd. På något outgrundligt sätt hade jag ställt alarmet en timme för sent. En minut för att transportera sig från tandborstningen en kilometer bort till skolan? -Nej. Jag brukar inte tycka om ordet omöjligt men i detta fall fick jag kapitulera. Hur jag nu kunde ställa alarmet en timme fel är en gåta. Snopet var ordet för denna dag, jag åt min matsäck framför datorn skrivandes en rapport istället. Second best, right?

 

I övrigt fortsätter Italienaren på mitt guesthouse att underhålla. Här om dagen kokade han en häststek i köket. Jag klev in och det blev genast jättekonstig stämning. Det kan bero på att jag är allmänt känd som ”häst nörden” här och alla i köket tittade nervöst omkring sig, lite som att det förväntade sig någon form av känsloutbrott. Inte okej att koka hästar när hästnörden är i närheten. Jag gjorde ingen affär av det hela, han däremot drog automatiskt på ett försvarstal utan att jag ens kommenterat hans val av middag. Han berättade hur han var uppvuxen, att man skulle ta tillvara på kött, hans näringsfilosofi i livet, hur inskränkt jag var med hästar, hur näringsrikt köttet var och så vidare. Mina öron klarar av ungefär fem minuter av denna man, allt blir bla bla väldigt fort. Till råga på allt höll han på att äta upp min macka för att jag hade lagt den på ”the free food section”. Ingen slutledningsförmåga att jag stod och smörade den mitt framför ögonen på han, lade ifrån mig den för att hälla upp en kopp Thé?

 

Det absolut roligaste med denna incident var att han ungefär en vecka senare, i köket naturligtvis, började beklaga sig för en av tjejerna om magbesvär. Det visade sig att han hade blivit ordentligt magsjuk av hästköttet och varit jättedålig ett dygn eller två. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att fälla en kommentar; ”Somliga straffar alltså gud med detsamma” 1-0 Sverige - Italien eller...

 

...Kanske var den kommentaren som tömde mitt karmakonto till glaciärturen?

Idag har jag pluggat mest hela dagen. Det var en av mina trogna bloggläsare (kanske mamma, vem vet?) som frågade om jag hinner med plugget för allt ridande. Jag säger såhär; plugga har mycket litet nyhetsvärde i bloggen, jag gör det bara.

 

Island gillar statyer, man kan hitta dem lite överallt

 

Undantag förekommer exempelvis när det sker världskrig i grupparbeten eller när jag försöker samordna mina Islands kompisar. Då kan det vara av intresse att nämna. Tro mig, det är en utmaning att samarbeta med mina nya landsmän. Islänningarna i min grupp är nästan utan undantag alltid sena. Om vi bestämt en gemensam tid dyker alla (nästan) upp med en 5 - 60 min försening De kommunicerar till exempel inte heller om de byter avtalad plats, jag har suttit ensam med min Laptop fler en en gång vid ett gruppbord och undrat vad tusan som gick snett. Efter ett tag har det dock alltid kommit någon och hämtat mig. De är trevliga och att man alltid kan sammankalla dem effektivt med multiverktyget Face Book. Ingen panik med andra ord, de är bara deras sätt att vara och jag hinner med ett par extra kaffekoppar tack vare detta fenomen.

 

Mina nya vantar och halsduk, köpta hos söta tanter. Solen hann gå ned

innan jag kom på att ta bilden men men...

Mina språkstudier går framåt, idag köpte jag en halsduk och ett par vantar genom att bara prata Isländska/Svenska. Handen på hjärtat var det inte många ord, men tanterna i butiken var jättesöta och vi kämpade på, det gick ungefär ett ord Isländska för mig på deras tio. Nästan alla här verkar ha en anknytning till Sverige på något sätt och man blir ibland extra bra behandlad här när man förklarar att man är från Svíþjóð. En av tanterna hade en syster i Sverige och blev väldigt uppspelt när landet kom på tal. Av någon anledning tjatar alla om Vänern och Vättern, det blir samma slutsats varje gång; nej, tyvärr min hemstad ligger inte ens lite nära – jag lovar.

---

Jag säger bara; VEM var tvungen att placera mina favorit choklad croissanter i en gratisskål i köket idag?

 

 

Räddad i nöden

 

Karaktären har nämligen sjunkit under minussträcket de senaste dagarna på grund av stress i skolan, ( jag väljer att skylla på det – ok?) vilket brukar drabba mig denna tid på året. Mörkt, kallt, ganska mycket Thé och ganska trevligt med en bulla till, eller kaka, eller macka eller vad som helst som får en att glömma plugget ett litet tag. Jag skulle bara gå till köket för att göra mig en kopp Thé inför fortsatt plugg och där var den; choklad-drömmen, den lockade och pockade på mig. Lite som att den sa; ”lämna mig inte här”. Ja, naturligtvis besvarade jag bönerna och räddade den, sån är jag.

 

Bottenrekord idag igen med andra ord, mina timmar på gymmet och löparspåret kommer knappast att täcka bull- förbannelsen. Bull/ träningskvoten ser dålig ut just nu, mycket dålig.

 

 

Just nu sitter jag djupt försjuken i "Asian Values essay writing" 1500 ord ska författas på engelska om Asien och deras värderingar. Ämnet i sin helhet är intressant rapporterna jag tvingas tugga igenom (snart tuggar jag på riktigt) och försöker analysera är mindre spännande.

Att bo på gästhus är dock alltid spännande, var dag är fylld av nya bekantskaper. Den senaste tiden har jag bland annat träffat en grekisk banjoman på turné. Han kom gåendes i korridoren med sin banjo i högsta hugg och skrek; "Jag ska drick öl och tala med djävulen ikväll".Slavation Army heter stället vi bor på, inte helt okej. Det blir nog förlängd söndagsbön för hans del. När jag firat att min skrikande ryska granne flyttat ut flyttade uppskattningsvis 40 tyska kids in. De leker en liten lek ibland att tjuvringa i alla hotell telefoner och skrika sig fördärvade i korridorerna. De har en lätt preventiv effekt och jag undrar om jag någonsin kommer skaffa egna barn efter bekantskapen med dessa.


Bli inte kissnödig mitt i natten och smyg ut i nattlinne har jag även fått lära mig den hårda vägen. I korridoren längst ned utanför mitt rum stod det en man uppstruken mot väggen, log och stirrade ut i tomma intet. Där kom jag i mitt nattlinne fyra på morgonen. Jag kände mig "naken, rädd och.. exposed.." Ingenting förvånar mig längre med Frälsis dock, allt kan hända här .


Åter igen tillbaka till mina favoriter, hästarna. Jag är otroligt lyckligt lottad som har möjligheten att spendera mina dagar med dessa underverk. Lycka kan inte köpas för pengar har jag hört, bortsett från en flygbiljett till Island då. Jag rider på morgnarna ibland innan skolan och tillbringar eftermiddagen/ kvällen med plugg i biblioteket. Effektiviteten har nått nya nivåer tack vare en stark motivation till att bli färdig innan ridningen dagen därpå. Eller som min vän Matilda uttryckte det; "Det kanske är nyttigt för dig att vara isolerad på en ö ett tag Emelie".

Livet på Island rullar vidare och ingen dag är den andra lik. I veckan har jag upplevt ett smärre världskrig i ett grupparbete (vuxna människor skrek och kastade papper på varandra), trott att jag haft inbrott i mitt rum två gånger på samma natt, engagerat halva Reykjavik för att åka till stallet då det lokala bussystemet är som en Sudokubok. Två timmar, tre telefonsamtal och fyra bussar senare hade jag transporterat mig åtta kilometer (!).

 

Jag har även för första gången i mitt liv ridit i ett stall med bara män. De var jättetrevliga, bara det att jag inte förstod ett enda ord av vad de sa. Stämningen var lite som att ett UFO hade landat när jag klev in, kvinnor hörde tydligen inte till vardagen i stallet. Dito säger jag. Hästarna var jättefina, sammanfattningsvis en toppendag och jag ska tillbaka dit nästa vecka. Kanske tar på mig joggingskorna, det borde innebära en timme och tjugo minuters tidsbesparing jämfört med bussen.

 

 

"Försök att hitta rätt buss, i rätt riktning av stationen till rätt plats" är en lek jag brukar leka här...

 

I morse vaknade jag första gången kl 04.00 och trodde att jag hamnat i en krigszon. Det small och brakade i väggarna, i dörren och folk pratade högt. Vid den tiden på morgonen, eller enligt min uppfattning, mitt i natten är logiken inte alltid på plats. Jag blev livrädd, drabbades av panik, och trodde att någon försökte bryta sig in i mitt rum. Naturligtvis var det inte frågan om något inbrott, det var grannen till vänster som höll på att flyttpacka. Jag tänker att han måste ha varit packad själv eller något för att åstadkomma detta extrema oljud.

Jag somnade om och vakande igen kl 06.30 av en man som pratade högt (jag sover med öronproppar så det måste ha varit högt). Panik nummer två; jag kunde i mitt halvt yrvakna tillstånd svära på att konversationen ägde rum inne hos mig, att någon åter igen hade brutit sig in. Nej, inte denna gång heller. Det var nämligen den andra grannen (till höger) som skrek på ryska inne på sitt rum. Tunna väggar, dåliga öronproppar eller en paranoid läggning? Har inte bestämt mig för vilket av dessa jag lider av ännu.

 

Idag var jag ute och sprang nere vi hamnen, solen sken och vi har haft ett otroligt väder här i Reykjavik. Lugnt och fridfullt med andra ord. Vid middagstid ca 19.00 (Isländsk tid) hör jag och James hur det börjar tuta och leva om utanför vårt guesthouse. Vi bor väldigt nära rådhuset och just nu är det hundratals människor som samlats för att protestera där. Jag har förstått att protesterna handlar om att ca 200 människor ska bli utan bostad.

 

Islänningarna är duktiga på att demonstrera. Det är en riktigt upprorisk stämning med eld och raketer, men på Islandsvis. Det vill säga att de är förbannade men stämningen känns fortfarande lite gemytlig. Folk småpratar med poliserna, brandbilen står undangömd bakom rådhuset och människor hamrar på med sina kastruller iklädda islandströjor.

 

 

Jag vet inte om det är nyttigt för mig att vara här egentligen. Jag går runt och är smått hög hela tiden på upplevelsen av alla snygga hästar. Det är ett otroligt utbud på energirika, flotta töltkanoner. Gud, jag vill ta hem dem allihopa! (Kan skicka mitt kontonummer om någon känner för en deposition) Igår red jag en häst, svartskäck med den mest otroliga viljan jag upplevt på länge. Hans mål var fort och framåt- uppåt. Här var det inte frågan om att utöva samling, hästen smått piafferade när jag gjorde en förhållning. Lätta på sätet innebar i praktiken en klockren tölt. Det går inte att sätta ord på känslan av att rida denna häst, magi. Fantastiskt.

 

Min mamma säger att man inte kan vara kär i en häst. Jo, mamsen det kan man visst. Innan du vet ordet av kan du vara mormor till en svartskäck ;)

 

 

Vackert

 

Igår var det även fest med utbytesstudenterna. Jag tog med mig mina Kanada kompisar som jag och Elin hittade i bäcken tidigare i veckan. De är hysteriskt roliga och vi hade jättekul tills vi lyckades tappa bort varandra. Fråga mig inte hur, stället vi var på var minimalt. Förmodligen hade det en stark korrelation med drinkarna vi drack. Alltså, jag gillar verkligen Kanadensare, var enda en jag mött är jättetrevlig. Landet i sin helhet verkar också helt okej, tror till och med att det finns Islandshästar där. Kanada kan bli resmål nummer två.

 

Ja, nu är det dags att betala av för helgens roligheter och mysa ned sig i Project Management boken. Kanske ladda ned ett tillhörande kalkylprogram och gå lös på ekvationerna, kanske inte.

Listor är tydligen vanligt i Bloggar. Eftersom att jag tillhör en novis del av bloggkåren med väldigt lite trender, naket, kändisbilder eller andra fashionabla bloggattributer tänkte jag i alla fall bjuda på en lista.

 

Intressanta betraktelser hitintills på Island

 

---

---

 

1. Ägglukten, det har blivit lite av en vanesak att lukta som ett nytvättat ägg här på Island, kommer troligtvis att kännas tomt utan svaveldoften hemma.

2. Haskóli Ìslands förklaring till mina tre av fem uteblivna kurser: ”Jaoo, hemsidan är nog inte uppdaterad”(punkt)

3. Badhusets übercoola centrifug för badkläder: Släng ned dina äckligt blöta badkläder i tio sekunder och slunga ur vattnet på plats i omklädningsrummet. Grymt bra idé, hem kommer nämligen redan halvtorra badkläder

4. Skýr med bananasplit smak : Islands underbara yoghurt med banan och chokladsmak. Fantastisk smakkreation enligt mig!
   

5. Säpo professorn : Skickar ut hela klassen på en kafferast innan vi ska skriva en ”liten quiz”. Hon hälsar oss välkomna tillbaka en halvtimme senare med fem A4 flervalsfrågor och en riggad videokamera. Filmen granskas senare av henne personligen för att undvika fusk.

6. Marie's Landlord: På Island är det viktigt att känna rätt personer, tack vare Marie's Landlord läser vi numera Project Management på engelska. Från totalt omöjligt till fullt möjligt på mindre än tolv timmar!

7. Skolans gym: 250 kronor för en termins medlemskap, helt i min smak!

8. Marknadsföringsmannen: Full bankman förordar sin ännu fullare kollega: Du borde satsa på den där mannen: ”Han är medelålders, desperat, har två stora bilar och fem hästar.”

9. Baguettestället utanför mitt hem: Här är det frågan om överlevnad. Eftersom att min egen mat låses in av farbror Frälsis kl 23 känner jag ren kärlek till detta matställe.

10. Italienaren på mitt Guesthouse:” Jaha, du pluggar business? Du kommer att bli rik, utan man, hänsynslös och... tom”

---

---