Snæfellsjökull - ett ouppnåeligt lördags äventyr
I lördags var det dags för den efterlängtade glaciärturen till Snæfellsjökull med skolan. Det var jättemånga anmälda och reservlistan var lång. Lyckligtvis hann jag i tid och fick en plats med i en av bilarna för 400 SEK, ett väldigt bra pris för ett jeep- äventyr. Jag hade taggat hela veckan för detta event, laddat kameran, packat matsäck och lagt fram kläderna till morgonen därpå. Var är bilderna då bilderna från turen kan man undra?
Hade kunnat vara min bild- men icke!
Jag vaknade på lördagmorgon och solen sken över Reykjavik. Det var nästintill vindstilla vilket är ovanligt - en perfekt dag för utflykt helt enkelt. Jag stod iklädd pyjamasen i god ro och borstade tänderna när jag plötsligt insåg att klockan var en minut innan avfärd. På något outgrundligt sätt hade jag ställt alarmet en timme för sent. En minut för att transportera sig från tandborstningen en kilometer bort till skolan? -Nej. Jag brukar inte tycka om ordet omöjligt men i detta fall fick jag kapitulera. Hur jag nu kunde ställa alarmet en timme fel är en gåta. Snopet var ordet för denna dag, jag åt min matsäck framför datorn skrivandes en rapport istället. Second best, right?
I övrigt fortsätter Italienaren på mitt guesthouse att underhålla. Här om dagen kokade han en häststek i köket. Jag klev in och det blev genast jättekonstig stämning. Det kan bero på att jag är allmänt känd som ”häst nörden” här och alla i köket tittade nervöst omkring sig, lite som att det förväntade sig någon form av känsloutbrott. Inte okej att koka hästar när hästnörden är i närheten. Jag gjorde ingen affär av det hela, han däremot drog automatiskt på ett försvarstal utan att jag ens kommenterat hans val av middag. Han berättade hur han var uppvuxen, att man skulle ta tillvara på kött, hans näringsfilosofi i livet, hur inskränkt jag var med hästar, hur näringsrikt köttet var och så vidare. Mina öron klarar av ungefär fem minuter av denna man, allt blir bla bla väldigt fort. Till råga på allt höll han på att äta upp min macka för att jag hade lagt den på ”the free food section”. Ingen slutledningsförmåga att jag stod och smörade den mitt framför ögonen på han, lade ifrån mig den för att hälla upp en kopp Thé?
Det absolut roligaste med denna incident var att han ungefär en vecka senare, i köket naturligtvis, började beklaga sig för en av tjejerna om magbesvär. Det visade sig att han hade blivit ordentligt magsjuk av hästköttet och varit jättedålig ett dygn eller två. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att fälla en kommentar; ”Somliga straffar alltså gud med detsamma” 1-0 Sverige - Italien eller...
...Kanske var den kommentaren som tömde mitt karmakonto till glaciärturen?
