Vulkaner och Cheap Jeep

I måndags hyrde jag och Elin bil i Reykjavik på Cheap Jeep. Insikten nådde oss ganska snabbt om att det rörde sig om en shit- Jeep, eller inte Jeep direkt utan snarare en minimal, risig Nissan Micra.


Vita pärlan


Av en händelse frågade vi biluthyrningsfirman om självrisken. Ganska tur med tanke på att den motsvarade 12 500 i SEK. Lätt mer än bilens faktiska värde. Om man däremot betalade en extra peng sänktes den till ca 8000 SEK. Vi valde att sänka självrisken.  Det kanske var tur med tanke på att vi blev påkörda i en rondell cirka tjugo minuter efter besöket hos Cheap Jeep. Allting gick bra, lite lätt chockade och en spricka i bilen senare tuffade vi vidare.


Vi besökte lite olika sevärdheter såsom gyllene cirkeln och diverse annan intressant natur. Jag var på förekommen anledning kartläsare ett tag efter krocken. Vi såg en väg på kartan som ledde till Gullfors där Geisyr spektaklet var och dit skulle vi.  Däremot stod det inte att den var totalt missanpassad för mini- små bilar. Elin körde 30 km/ h och svor i cirka fyra mil. När vi kom ut från vägen till en normal asfaltväg mötte vi en gigantisk Jeep (ingen Cheap) som svängde in på vägen vi just lämnat och föraren skrattade gott åt oss. Han visste säkert hur dålig vägen var och att vi var dumma turister.





Tydligen ingen fjantig varningsskylt fick jag berättat för mig senare av en islänning.

(Det försvinner nämligen ett par turister varje år i vulkaniska hål)

 

 

 

Innan vi visste att turister blev uppslukade av jorden i områden likt dessa galopperade vi gladeligen runt på fjället och letade efter en varm källa. Naturen var som vanlig fantastiskt, vi gick och gick men kom liksom aldrig fram till badplatsen. Efter några timmar hittade vi ett par kanadensare som badade fötterna i en bäck. De hade vandrat runt ett väldigt bra tag enligt dem själva och försäkrade oss om att det troligtvis inte fanns någon varm, badvänlig källa. Istället bjöd de på mackor och kakor i bäcken. Sjukt roliga killar, vi skrattade så att vi knappt kunde gå ned för fjället igen.

 

 

 

 

När vi väl kom ned för berget, sagt hejdå, bjudit in dem till Sverige på fjällvandring nästa sommar satte vi oss i bilen. Den startade inte. Totalt död, kanske för att vi hade glömt halvljusen på.Vi hoppade snabbt ut ur bilen för att stanna våra nya Kanada kompisar. De fick skjutsa oss till närmsta bensinstation för att låna startkablar. Tydligen var de super- meakniker enligt dem själva, men slutligen var det jag och Elin som stod för sakkunskaperna i batteriladdning. Den ena killen var rädd att batteriet skulle explodera och gömde sig fort. Fantastiskt roligt!

 

 

Varmt vatten!


Sunkan och Lunkan leker bergsgetter

Igår kom Elin på besök, vi har rest tidigare ihop och då hade vi en reseblogg som hette Sunkan och Lunkan, med inspiration från våra efternamn såklart.  Kanonkul att ha henne här och nu blir det en intensiv vecka av äventyr. Idag började vi med att testa ett Berg i närheten av Reykjavik, Esja. Vädret var perfekt för att vandra, bitvis klättra, upp idag.



Framme vid Ejsa, Sunkan läser kartan

Det var inte helt okomplicerat att ta sig dit. Vi började med buss nummer 15 från Reykjavik, det visade sig vara fel färdriktning och vi fick ett ärevarv genom Reykjavik på 45 min innan vi kom fram till rätt ställe. Tanken var sedan att därifrån fortsätta med anslutningsbuss 57 till berget, men buss 57 hade en paus på tre timmar när vi kom dit.  Jobbigt!


Vi fick tipset att lifta av en receptionist kille, han påstod att det skulle vara lätt och att Islänningarna är snälla mot liftare.  Sagt och gjort. Vi tog fram förnedringstummen och liftade skamset vid vägkanten, djupt pinsamt, men vad gör man inte? Efter cirka femton bilar, en ganska olustig känsla senare stannade en trevlig man och skjutasde oss till Esja. En på fetmton, inte dåligt Island :)




 

 

 

 

 

Jag: "Det blev fokus på bakgrunden på denhär bilden"

Elin: " Då var väl bakgrunden snyggare än oss, svälj stoltheten"

 

 

 

The real deal

 

 

 

 

 

 

 

Ja, eftersom att det inte gick någon buss hem heller åkte tummen fram igen. Gissa vem som plockade upp oss om inte samma man som skjutsade dit oss. Sjukt kul!


IKEA- äventyr

Idag var jag och Marie ute på äventyr. Efter att ha tillbringat helgen med läsning av kurslitteratur beslutade vi oss för en eftermiddagsutflykt till IKEA. Vi tog första bästa buss och åkte i ca 20 minuter tills vi fick syn på IKEA skylten och hoppade av där. Det såg nära ut från höjden där bussen släppte av oss. Väldigt nära.

Vid närmre anblick visade det sig vara en lång hinderbana av motorvägar, industriområden och lavastenar för att nå slutdestinationen:


Klättra på lavastenar hör till vardagsbestyren och fågelvägen är inte alltid det bästa alternativet här




10 000 lavastenar och en vrickad fot senare...



...  Kändes det som hemma igen!       

 

 

 

 


Jajemän, en tub Kalles blev det allt!

 

Imorgon är det det fokus på att läsa, läsa och åter läsa. Försöker att ligga före i planeringen eftersom att jag ska få besök av världens bästa Elin på onsdag. Beställde just en klädleverans med henne från min egen garderob via Skype.

 

Det finns i alla fall två anledningar att vara riktigt stolt över Sverige i dessa (val) dagar; Skype och Spotify! Underbara svenska innovationer. Köttbullar och prylar på IKEA är också helt okej för den delen.

 


Hur man hushåller med snåla resurser på Island

Studentlivet är kul men fattigt ibland. Studenter i allmänhet inkluderat mig själv söker ofta billigast möjliga alternativ oavsett vad saken gäller, billigt = bra. Kan finnas ett och annat undantag när jag bedriver dumdristig men rolig nätshopping på asos.com. Annars är det över lag billiga alternativ som gäller. Därför har jag dragit ett tveksamt budgetkort just nu för att lösa bostadsfrågan.

 

 

Isländska frälsningsarmén / Guesthouse

 

 

Igår hade vi inflyttningsfest för mig och Theresa men inte på mitt Guesthouse som ni kanske förstår...

 

Ordet ekonomi betyder att hushålla med snåla resurser. Hur mycket inredningsprylar kan man åstadkomma för 100 spänn? Jo- en fondvägg (av presentpapper), två bilder på islandshästar, en parfymerad tvål, en sax och en tejprulle. ”Fadir Vor” plockades idag varsamt ned från väggen och vilar numera i frid bakom garderoben. Jag undanbad städningen, misstänker att de inte skulle uppskatta min inredningskreativitet fullt ut.

 

 

Hmm...

 

Nu sitter jag här i min lilla upp- pimpade studentlya och upplever en mäktig deja vu från svunnen gymnasietid. Sexton år och just flyttat hemifrån till internatskola. Vill minnas att det första jag köpte då var en dofttvål och naturligtvis satte jag upp bilder på mina älsklingshästar med. Vidare hade jag en bild på Christian Olsson från ett flingpaket på insidan av min garderobsdörr, där är det en skillnad.

 

Jag är äldre nu och har inga upptejpade bilder av män i garderoben, IT revolutionen på 2000 – talet medförde att man numera kan ladda upp en bakgrundsbild på datorn istället. Därför går det alldeles utmärkt att välja en bild på till exempel Jon Olsson, en mycket duktig (läs; brutalt snygg) skidåkare. Det bästa är att han är mobil och följer med överallt på min laptop. Jag har dock fortfarande ingen aning om Christian hoppade högt eller långt...

 

 

Nä, det blir nog bra tillslut - Home is where your heart is!

.

 

 

 


Thingvellir - ett av de vackraste ställen jag någonsin sett

I helgen ordnade skolan en utflykt till olika sevärdheter ett par mil från Reykjavik, bland annat fårinsamling. Just nu tas alla fåren ned från fjället och sorteras ut till rätt ägare. Fåren är märkta i öronen och hornen så att rätt bonde kan hitta sitt får.

Fårinslamlingen kallas för Hrettir på Isländska och är lite av en högtid för Islänningarna. Under tiden dricker de Brennevin och Isbjörnsöl, tveksamt om prestationerna i fårfångsten förbättras av detta. Tydligen blir det roligare i alla fall enligt Islänningarna.

 

 

 

Fårinsamlarna

 

 

Framtida fårbonde?


Resan gick vidare till Thingvellir och Gullfors med storslagen natur. Tyvärr lyckades jag inte fårnga en Geysir "in action" så att säga...  Thingvellir är en nationalpark och utgör tillsammans med vattenfallet Gullfors den så kallade Gyllene cirkeln på Island. En mycket populär turistattraktion och anses vara ett av Islands vackraste ställen.




Bilden visar den enda synliga landplattan på jorden, mittemot denna finns en nästan motsvarande del. Man kan alltså vandra mellan dessa och de flyttas med tiden längre och längre från varandra. Ganska coolt!



 

En otroligt vacker natur och en historiskt viktig plats för Island. Det var här i Thingvellir som det Isländska alltinget samlades år 930 för att hålla rådting. Även platsen för Islands första officiella domstol.








Gullfors



Geysir- precis efter ett utbrott

Politik på Isländska

Det skulle nog kännas lite främmande, en smula overkligt och framförallt uppseendeväckande om herr Reinfeldt prydde Pride- paraden utklädd till transvestit nästa år. Jag skulle kunna föreställa mig en och annan självlysande rubrik på kvällstidningarna i Sverige för en lång tid framöver. Kanske inte samma utsträckning som det söndertjatade kungabröloppet, men nära därtill. På Island är det verklighet, de har valt in en komiker som borgmästare och han levererar.

 

I en blond peruk var Jon (eller alteregot Jonina) frontfigur på pridefestivalen

 

Jon Gnarr heter han till vardags. Vid förra valperioden då han kandiderade till borgmästare för Reykjavik bytte han person för en dag till Jonina. Utklädd till en kvinnlig version av sig själv tog han valfläsket till en ny nivå och förklarade att "Jon tyvärr inte kunde komma idag, han hade åkt till mumindalen". Vidare lovade han att Island skulle få ett eget museum med levande Isbjörnar, gratis handdukar på alla badhus i staden och att han förmodligen inte skulle hålla något av sina löften ändå, för att han är politiker.

 

 

Inga isbjörnar i staden!

 

 

Denna man vann på något sätt islänningarnas, efter finanskrisens, upprörda hjärtan och styr idag Reykjavik. En Isländsk tjej förklarade detta med; ”Vi glömmer dålig politik fort och ville ha något roligt efter finanskrisen, alla förstod att han inte menade allvar ändå". Tydligen är Jon en modern man och kommunicerar med sin väljarkrets via Facebook. Genom att vara vän med halva Island på Facebook (vilket inte är jättesvårt med tanke på invånarantalet) uppdaterar han väljarna dagligen om sina tankar och deltar i diskussioner. Just nu handlar ämnet tydligen om hans egen kamp mot rökningen.

 

 

Verkar som en intressant snubbe, kanske borde bli vän med han på fejjan ändå. Jag ska bara läsa mina tio poäng Isländska först så att jag silpper Google- translate hans uppdateringar!

 

 

 

 

 

 


Gayklubbar, Hummerlimousiner och Islandshästar

Island är fullt av stekare.  Inte speciellt synliga på dagtid, men på kvällarna kryper de fram ur sina gömmor och äger klubbarna runt om i Reykjavik. Inte alla klubbar dock, bara fancy- pancy ställen med dresscode och fin champagne. Fullpackade backslick och bankoveralls människor vinglar runt i kvällsvimlet under helgerna. Misstänker att ”all in” är deras motto när det gäller alkohol!  Det är en god idé att flytta sig i tid när du inser att du eventuellt kommer att hamna i deras färdriktning. De stannar inte, de går rakt in i dig, säger möjligen något argt och ganska sluddrigt på Isländska.

 

Att hyra en limousin i Reykjavik för att åka runt och festa i ett par timmar är vanligt i Reykjavik. Prislappen för en limmo- timme är ca 300 SEK per person om man är femton personer i bilen.  Vi nöjde oss med att provsitta i en åtta meter lång Hummer- limmo med champangekylare och lavalampor (!).

 

Mini- Schtek!

 

Välkomsfesten för utbytesstudenterna ägde rum på stadens mest kända gayklubb Barbara, med den rosa dörren.  (bild). Det var en jättemysig klubb och ölen var gratis till studenterna. Jag börjar tro att det här med finanskrisen och vulkanförstörelsen inte är så farligt efter allt…

 

Gayklubben Barbara med den kända rosa dörren

 

Så kom den dagen då jag äntligen fick träffa mina älskade små Islandshästar. Efter att ha levt i en svårförklarlig tomhetskänsla i två veckor bestämde jag mig för att ringa ett hästföretag och fråga om jag fick rida hos dem.  Vet inte om vi förstod varandra helt men först höll jag på att få en heltidsanställning, efter ett tag förstod de att jag ville rida på kvällar och helger. Svaret blev ett enkelt isländskt ”Jaoo”.

 

Jag är sjukt glad över detta och red en permiärtur i söndags på ett jättetrevligt sto. Klockan åtta på lördag morgon börjar min första arbetsdag hos dem. Vi ska rida till hästar som hämtats ned från fjället till försäljning.  Kan nog innebära endel risky business ridning, den som överlever får se. ;)

 

Lovar att lägga upp bilder på hästarna snart, tills dess:

 

 

Solnedgång i Reykjavik


RSS 2.0