Såhär I slutet av utbytesstudierna kan det vara dags för en utvärdering. Det är I alla fall vad som brukar ske I slutet av var läsperiod på universitetet. I det berömda slutet brukar jag befinna mig I ett aggressivt tillstånd och ha ett kreativt hat- humör till all kurslitteratur, undervisning och professorer. Det är inget personligt, bara en viss rutin jag har skapat efter tre år i den akademiska världen. Det fungerar oftast ganska bra.

 

Vad har jag lärt mig av mina utbytesstudier?

 

Det blir aldrig som du tänkt dig; Var beredd på att tänka om och tänka nytt, när 75% av mina business kurser uteblev fick jag byta bana tillfälligt och plugga politik. Att jag skulle spela extrem feminist i ett rollspel angående Muhammed karikatyrer var väldigt otänkbart tills jag insåg att läraren menade allvar. Han tittade mig myndigt i ögonen och sa att det även motsvarade 20% av mitt betyg. Det är över nu, det är över nu.

Var beredd på kulturkrockar; Det är inte som hemma, det är därför du åkte från början, eller hur? Jag och min Norska vän Marie skulle ut på klubbarna i Reykjavik en kväll, vi hade tagit på oss varsin klänning och strumpbyxor- en helt normal ”Krogen klädsel” hemma i Sverige och Norge. Innan klubbarna var vi bjudna på en fest med andra utbytesstudenter, mestadels från Frankrike och Spanien. Vi skrider in i våra blåsor och möts av polotröjor, Manchesterbyxor och koftor hos våra jämlika damer. Ett fantastiskt tissel, tassel bröt ut i rummet och vi kunde ganska snabbt ana att vi inte matchade dresscoden. En fransk tjej kom fram till Marie efter ett tag och viskar till henne; ” Oh, I can tell that you're gonna hunt boys tonight” och nickade mot våra klänningar. Behöver jag säga att vi inte blev långvariga efter det förödmjukande ögonblicket?

 

"Emelie & Marie ; The Scandinavian salt and pepper team"

Vårt nya lagnamn från Rob, the awesome Aussie bike guy - uttalar ordet "Jasså" på ett sätt som får mig att skratta i evigheter, please call me on Skype an say it again sometime!! :)

 

Inkvartering; Ibland kanske det innebär begränsade möjligheter till detta som utbytesstudent. I mitt fall innebar det två månader på Frälsningsarméns 12 m², i och för sig mitt i stan till ett billigt pris. Inget besök efter 23, inlåst mat efter 23 och ingen alkohol på rummen. Dock; städning på rummet och tvätten tvättad. Slö, ekonomisk och syndfri livsstil med andra ord.

 

Språket; Var beredd på att göra misstag, bli missförstådd och frustrerad. Det är en helt normal process. Till exempel fick jag reda på en dag innan en presentation att min grupp inte kände sig bekväma med att prata engelska inför klassen. Nä... just det, freestyle a la tjugo minuter blev det för min del dagen efter. Lärorikt.

 

• The time of my life: Jag skulle ljuga om jag säger att jag haft tråkigt här en enda minut. Alltså naturligtvis har jag inte sprungit runt i eufori hela dagarna, det har funnits stunder med motstånd. Tråkigt har det däremot aldrig kommit i närheten av. Vuxit som människa – absolut. Träffat härliga, tokiga, sorgsna, underbara och inspirerande människor. Tillsammans har vi haft en sak gemensamt- en stark kärlek till detta förträffliga vulkanland.

Just nu sitter jag och lyssnar på grannens kärleksproblem, väggarna är riktigt tunna och ja jag hör absolut allting. Lite frustrerande när sömn är högst på önskelistan, men gissa vem som lämnar sin cell på lördag till förmån för en gosig lägenhet/ rum på 30 kvm?  - Jag! Funderar på att öppna dörren til grannen och bara säga:

He's just not that into you!!!

Skulle vara härligt, frigörnade och helt underbart men nej. Jag lägger upp lite bilder istället, snäll svensk och sömnlös:

 

 

 

 

Isbjörn, Isbjörn

 

 

Mitt favorit café, här löser vi världsproblem eller bara I- lands problem

i alla fall slipper grannarna höra! :)

Idag skiner solen över Reykjavik, det är vindstilla och fjälltopparna ser sådär svårt mysiga ut. Det har varit ett påtagligt mörker de senaste veckorna, inga problem för en norrlänning men mina latino vänner har det tufft. För min del är det Isländskan som brottas med mig, vilket språk! Med Tysk grammatik i minnet som utmanande måste jag säga att detta är snäppet värre. Tur att jag har en stark motivation att lära mig, åtta timmar igår åtta timmar idag är målet. Jag är som ett litet barn, läser på allt från mjölkpaket till vägmärken.

Veckorna börjar lida mot sitt slut nu och det är med blandade känslor som jag inser att den 20:e december är slutdatumet för mitt äventyr. Island har på alla sätt motsvarat mina förväntningar och jag kommer att åka tillbaka hit. Jag bara måste det.

I fredags satt jag och bläddrade lite i ”Morgonbladid” på ett Café med mamma. Jag brukar titta lite i tidningen, låtsas som att jag hänger med och försöker se sådär ruggigt världsvan ut. Min Isländska ligger förmodligen inte ens i nivå med att klara av en barnbok men men. En sak som jag förstår utmärkt är Útsala, 80% och en bild på en Islandshäst.

 

 

Jag blev totalt uppstressad och kände hur alla hästprylar blev sålda innan jag svalt kaffet klart. Hela dagen fortsatte i stressens tecken, jag blev besatt av tanken på rean och kunde inte fokusera på föreläsningen. Höll ut tills vi nådde diskussionsdelen och då kom vägskälet; Muhammed karikatyrer eller ridkläder. Valet var plötsligt busenkelt. På grund av min och lokaltrafikens ovilja till samarbete tog jag en taxi till ridaffären. Jag dealade om fast pris för femton minuters shopping och hemfärd. Ekonomen i mig väcktes och jag var tvungen att räkna på saken dvs. taxi, valuta, rea och tax- free; 1600 SEK tjänade jag på min utryckning (Alternativkostnaden för missad föreläsning är inte riktigt inräknad här).

 

 

I lördags hyrde jag och mamma en bil och körde till glaciären Snaefellsjökul. Mamma är sådär orolig som en mamma ska vara, hon försökte sig till exempel på att tvinga på mig mina täckbyxor när vi skulle gå på stan. Jag totalvägrade. Lite orolig var hon också över att vi skulle köra bil på vinterväglag, för hon hade inte sett ett enda dubbdäck på bilarna hitintills i Reykjavik minsann. Det löste sig, vi hade en toppenresa och fick en jättefin inkvartering på en hästgård med egen badtunna. Jag kände mig som en kossa på grönbete i denna rymliga stuga jämfört med min cell på tolv kvadratmeter. Vi avrundade helgen med en trerätters Isländsk middag- underbart.

 

Mamsen

 

Fria och glada hästar där vi bodde

 

Glaciärpromenad

Avslutningsvis undrar jag bara varför Island var tvungen att gömma undan den snyggaste mannen på hela ön hos en biluthyrningsfirma. Helt ärligt, här jag bott i två och en halv månad utan att registrera något annat än snygga hästar (kanske mest har tittat efter dessa också, troligtvis är det en del av förklarngen). Markadsföringen för den bilfirman borde räcka med att karln står i stilla skyltfönstret, vilken investering, vilken man. Funderade noga på om jag kunde ha lyckats glömt någonting i bilen, icke. Tittade på baksidan av kvittot om han skulle ha råkat skriva ned sitt telefonnummer; icke.

 

Kanske glömde jag något ändå... ska bara komma på vad ;)

Idag är det en speciellt dag, finbesök från Sverige är nämligen på ingång vilken minut som helst. Det är min mamma som ska uppleva en veckas boende med mig på Salvation Army. Undrar just vad hon kommer att tycka om min inkvartering, det kommer att bli intressant. Jag har lite utflyktsplaner så att vi kan komma härifrån en stund, Snæfellsjökull ska få en andra chans.

Finbesök av lite annat slag har det även varit på universitetet. Självaste marknadsföringsgurun Michael Porter har gjort ett besök vid mitt universitet. Porters fem faktor modell är lite av en legend bland marknadsföringsstudenter. Fick aldrig tillfälle att träffa han tyvärr, det var tydligen ganska många som hade samma plan.

 

Mr Porter och hans modell.

Nu är det tydligen vulkanutbrott på gång igen, enligt tidningen Grapevine har det börja smälta kring en vulkan i området Grímsvötn. Vulkanen är lokaliserad i de sydöstra delarna av Island och ligger under isen. Inga större problem enliga Isländska mått låter det som, "small and harmless" enligt geologerna. Vi får se vad som händer...