gimsteinn

Såhär I slutet av utbytesstudierna kan det vara dags för en utvärdering. Det är I alla fall vad som brukar ske I slutet av var läsperiod på universitetet. I det berömda slutet brukar jag befinna mig I ett aggressivt tillstånd och ha ett kreativt hat- humör till all kurslitteratur, undervisning och professorer. Det är inget personligt, bara en viss rutin jag har skapat efter tre år i den akademiska världen. Det fungerar oftast ganska bra.

Vad har jag lärt mig av mina utbytesstudier?

Det blir aldrig som du tänkt dig; Var beredd på att tänka om och tänka nytt, när 75% av mina business kurser uteblev fick jag byta bana tillfälligt och plugga politik. Att jag skulle spela extrem feminist i ett rollspel angående Muhammed karikatyrer var väldigt otänkbart tills jag insåg att läraren menade allvar. Han tittade mig myndigt i ögonen och sa att det även motsvarade 20% av mitt betyg. Det är över nu, det är över nu.

Var beredd på kulturkrockar; Det är inte som hemma, det är därför du åkte från början, eller hur? Jag och min Norska vän Marie skulle ut på klubbarna i Reykjavik en kväll, vi hade tagit på oss varsin klänning och strumpbyxor- en helt normal ”Krogen klädsel” hemma i Sverige och Norge. Innan klubbarna var vi bjudna på en fest med andra utbytesstudenter, mestadels från Frankrike och Spanien. Vi skrider in i våra blåsor och möts av polotröjor, Manchesterbyxor och koftor hos våra jämlika damer. Ett fantastiskt tissel, tassel bröt ut i rummet och vi kunde ganska snabbt ana att vi inte matchade dresscoden. En fransk tjej kom fram till Marie efter ett tag och viskar till henne; ” Oh, I can tell that you're gonna hunt boys tonight” och nickade mot våra klänningar. Behöver jag säga att vi inte blev långvariga efter det förödmjukande ögonblicket?

 

"Emelie & Marie ; The Scandinavian salt and pepper team"

Vårt nya lagnamn från Rob, the awesome Aussie bike guy - uttalar ordet "Jasså" på ett sätt som får mig att skratta i evigheter, please call me on Skype an say it again sometime!! :)

Inkvartering; Ibland kanske det innebär begränsade möjligheter till detta som utbytesstudent. I mitt fall innebar det två månader på Frälsningsarméns 12 m², i och för sig mitt i stan till ett billigt pris. Inget besök efter 23, inlåst mat efter 23 och ingen alkohol på rummen. Dock; städning på rummet och tvätten tvättad. Slö, ekonomisk och syndfri livsstil med andra ord.

 

Språket; Var beredd på att göra misstag, bli missförstådd och frustrerad. Det är en helt normal process. Till exempel fick jag reda på en dag innan en presentation att min grupp inte kände sig bekväma med att prata engelska inför klassen. Nä... just det, freestyle a la tjugo minuter blev det för min del dagen efter. Lärorikt.

• The time of my life: Jag skulle ljuga om jag säger att jag haft tråkigt här en enda minut. Alltså naturligtvis har jag inte sprungit runt i eufori hela dagarna, det har funnits stunder med motstånd. Tråkigt har det däremot aldrig kommit i närheten av. Vuxit som människa – absolut. Träffat härliga, tokiga, sorgsna, underbara och inspirerande människor. Tillsammans har vi haft en sak gemensamt- en stark kärlek till detta förträffliga vulkanland.