Glaciärer, mamsen, hästkläder och hyrbilskillen

I fredags satt jag och bläddrade lite i ”Morgonbladid” på ett Café med mamma. Jag brukar titta lite i tidningen, låtsas som att jag hänger med och försöker se sådär ruggigt världsvan ut. Min Isländska ligger förmodligen inte ens i nivå med att klara av en barnbok men men. En sak som jag förstår utmärkt är Útsala, 80% och en bild på en Islandshäst.

 

 

Jag blev totalt uppstressad och kände hur alla hästprylar blev sålda innan jag svalt kaffet klart. Hela dagen fortsatte i stressens tecken, jag blev besatt av tanken på rean och kunde inte fokusera på föreläsningen. Höll ut tills vi nådde diskussionsdelen och då kom vägskälet; Muhammed karikatyrer eller ridkläder. Valet var plötsligt busenkelt. På grund av min och lokaltrafikens ovilja till samarbete tog jag en taxi till ridaffären. Jag dealade om fast pris för femton minuters shopping och hemfärd. Ekonomen i mig väcktes och jag var tvungen att räkna på saken dvs. taxi, valuta, rea och tax- free; 1600 SEK tjänade jag på min utryckning (Alternativkostnaden för missad föreläsning är inte riktigt inräknad här).

 


 

I lördags hyrde jag och mamma en bil och körde till glaciären Snaefellsjökul. Mamma är sådär orolig som en mamma ska vara, hon försökte sig till exempel på att tvinga på mig mina täckbyxor när vi skulle gå på stan. Jag totalvägrade. Lite orolig var hon också över att vi skulle köra bil på vinterväglag, för hon hade inte sett ett enda dubbdäck på bilarna hitintills i Reykjavik minsann. Det löste sig, vi hade en toppenresa och fick en jättefin inkvartering på en hästgård med egen badtunna. Jag kände mig som en kossa på grönbete i denna rymliga stuga jämfört med min cell på tolv kvadratmeter. Vi avrundade helgen med en trerätters Isländsk middag- underbart.

 

Mamsen

 

Fria och glada hästar där vi bodde

 

Glaciärpromenad

Avslutningsvis undrar jag bara varför Island var tvungen att gömma undan den snyggaste mannen på hela ön hos en biluthyrningsfirma. Helt ärligt, här jag bott i två och en halv månad utan att registrera något annat än snygga hästar (kanske mest har tittat efter dessa också, troligtvis är det en del av förklarngen). Markadsföringen för den bilfirman borde räcka med att karln står i stilla skyltfönstret, vilken investering, vilken man. Funderade noga på om jag kunde ha lyckats glömt någonting i bilen, icke. Tittade på baksidan av kvittot om han skulle ha råkat skriva ned sitt telefonnummer; icke.

 

Kanske glömde jag något ändå... ska bara komma på vad ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0